Role model

 
Den här mannen alltså. I år firar vi 15-års jubileum (han vet inte om det bara). När jag som åtta-åring såg Titanic för första gången var jag HOOKED. Jag, mamma och pappa satt i vardagsrummet, Pontus hade gått och lagt sig och jag skulle då få se på en "spännande film" bara med mamma och pappa. När båtjäveln just håller på att sjunka väljer mina snälla föräldrar att stänga av TVn och säga att nu är det läggdags?!?!? Mardrömmarna jag hade den natten glömmer jag aldrig. Vill minnas att jag vaknade av att jag grät. Jag och den här blonda killen sprang hand i hand på det där skeppet och försökte hålla oss vid liv. Dagen efter fick jag se klart den. "Vem sjutton är den här urgulliga killen som har de finaste blåa ögonen jag sett? Vad heter han? Dog han på riktigt? Hoppas inte. Då dör jag också. Jag måste veta allt! OCH VARFÖR ÄR HAN SÅ DJÄVULSKT SNYGG????". Det var i stort sett mina tankar efter att jag äntligen fått se klart filmen. Jag fick veta att han hette Leonardo DiCaprio. OMG Finaste namnet jag hade hört ju. Liksom bara dansar fram i käften! Jag hade bara haft en enda riktig kändiscrush innan, och det var Nick Carter, men det här var något helt nytt och väldigt främmande för lilla åtta-åriga Denise. Det var ungefär här jag fattade att "skådis... FETT KUL JOBB!?".

Något år efter jag såg vad som än idag är min 100 procentiga favoritfilm, ville min mamma och min kusin Cicci titta på en film som hette "Catch me if you can" (2002) med Tom Hanks. "Okej" tänkte nio-åriga Denise, "jag kan också kolla om jag får?". Och gissa om jag blev glad när jag såg att Leonardo var med i den också! Fattade inte ett skvatt av vad filmen handlade om, var ju mest nöjd över att få glo på honom i 141 minuter, så det gjorde inte så mycket.

Efter detta började jag kika i kataloger som Home Entertainment och Ginza, som mina föräldrar prenumererade på, för att hitta diverse filmer med just Leo. Det första jag gjorde var att köpa en box som hette typ "The Leonardo DiCaprio Movie Box". Där i fanns Titanic (1997), The Beach (2000) och Romeo & Juliet (1996). Blev helt galet fast vid Romeo & Juliet, och lärde mig ganska snabbt alla repliker och skrev ner alla fina rim i min diktbok (lol, JA jag hade en diktbok, det hade säkert du också).

När jag gick i sjuan (ca 2006/2007) blev jag som BESATT (alltså jag skojar inte när jag säger besatt) av Titanic (inte bara filmen, utan också själva historien kring det hela), och jag såg den varje dag när jag kommit hem från skolan. No kidding: VARJE dag. Hur sjutton orkade jag?? Den är ju liksom tre timmar lång! Tvingade också mina kompisar som kom på besök att se den med mig (har till och med lagt upp det på Bilddagboken, hahaha. Sån himla geek). På syslöjden skulle vi göra kuddfodral, och vad tror ni stod på mitt? Svarade ni "TITANIC" så svarade ni rätt. Använder den än idag, hehe.

När jag gick i åttan (ca 2007/2008) upptäckte jag filmen "What's Eating Gilbert Grape" (1993) och blev totalt BLOW AWAY över hans insatts i den filmen. Kan än idag inte förstå varför han inte fick en Oscar för den rollen??? Tvingade även här i stort sett alla mina kompisar att se den och tog även med mig den till skolan en dag.

Side note: Det är något med den här killen jag inte kan komma överfund med. Asså sure, he's got the look, det är ju inget att sticka under stol med, men det är något annat. HUR kan han vara en så fenomenal skådespelare, att han inte kan göra EN ENDA dålig roll?? Någonsin? Och hans RÖST! Asså VA?! Kan lyssna på den hela dagar. Älskar att youtuba runt massa intervjuer och bara lyssna på hans California accent! Och inte nog med att han är en fantastisk skådespelare och allmänt asrolig människa, han är ju värsta naturhjälten också! King of the world indeed.

När jag var i min Titanic-fas var jag ca 12/13 år. Det här jag kommer berätta nu har jag endast sagt till ett fåtal personer i mitt liv... Det var nyårsafton 2006, och jag hade varit nedstämd hela dagen. Inte jättekonstigt, för jag blir alltid emotionell vid nyår. Vi skulle äta hummer till middag och hela familjen var uppklädda. Min nyårsoutfit bestod av en t-shirt med en häst på och mjukisbyxor... Jag kände bara inte för att klä på mig. När vi skulle sätta oss och äta tog jag bara några tuggor av maten och gick sedan iväg på toaletten och grät. Jag sa sen att jag hade ont i magen och gick upp på mitt rum och grät ännu mer. Då insåg jag varför jag grät. Jag var så otroligt hjärtekrossad över att jag då insett att jag aldrig någonsin kommer få träffa min största förebild i världen. Jag skulle aldrig nå dit han är, jag skulle aldrig få chansen att spela in en film med honom och jag ska skulle aldrig få chansen att tala om för honom hur mycket hans exsistens betyder för mig (vi behöver kanske inte nämna att jag grät över att han var så jävla snygg också...). Stackars lilla Denise. Kan nästan tycka synd om mig själv när jag tänker på det. Men sen skäms jag lite också, haha. Låta en hel nyårsafton blir förstörd pga en kille jag aldrig träffat. 

Nu tänker ni säkert "aha, du skriver den här texten bara för att han fick en Oscar nyss va?", och JAAAAA NI HAR SÅ RÄTT! :D Iallafall delvis rätt, haha. Har under alla mina blogg-år tänkt skriva en hyllningstext/"hur jag blev besatt av Leonardo DiCaprio"-text, men har aldrig fått tummen ur och gjort det. Har endast nämnt honom under "Förebilder" i typ Mina Vänner-böcker och i diverse bloggposts. Men så tänkte jag nu att detta är väl en perfekt stund att skriva en sån här text! Nu när han efter 26 år som aktiv skådespelare FUCKING ÄNTLIGEN fått en jädrans Oscars-statyett! 

Och när vi ändå pratar om Oscars-natten. Fyfan så dåligt jag mådde ända fram till slutklämmen där de skulle säga de nominerade och till slut vinnaren. Kunde varken sitta ner eller andas ordentligt. Brydde mig inte om någonting annat under galan än just "Bästa manliga". Och när han väl blev uppropad som vinnare, asså I lost my shit... Ni vill inte ens veta. Min puls var oroväckande hög. SÅ JÄVLA GLAD OCH STOLT OCH ALLT SNÄLLT MAN KAN SÄGA! Började tokböla dagen efter också när jag skulle berätta för mamma hur glad jag var. Kan inte än idag se hans tal utan att brista ut i gråt.

Holy shit vad långt det här inlägget blev! Det tog två timmar att skriva detta, haha. Inklusive te-paus. Sorry not sorry. Till dig som läst hela inlägget: I love u.

Hur som helst, den här mannen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Älskar honom mer och mer för varje år som går. Massa kärlek till dig L ♥

Avrundar dettta inlägg med två hyllningslåtar. Den första har min absoluta favorit-youtuber gjort, så lyssna på denna! Sjukt fin! (OBS! Detta är inte den officiella videon! Den är ganska dålig, haha, men låten äger ok? Let me know vad du tyckte!), och den andra är så jävla rolig att ni bara måste se den, haha! 




Allmänt | Förebild, Leonardo DiCaprio, Oscarsgalan 2016 | | Kommentera |

Red carpet @ The Oscars


Är innerligt besviken på Red Carpet i år... Har aldrig haft så här få favoriter någon gång.
 
Här är hur som helt mina topp 9 (lyckades inte ens få ihop 10!)
Rachel McAdams, Kelly Ripa, Will Poulter, Eddie Redmayne, Eniko Parrish & Kevin Hart (alltså O-M-G Kevins kostym är ju bara to die for!!), Saoirse Ronan, och till slut... de vackraste på hela jorden: Leonardo DiCaprio & Kate Winslet (Kan de inte gifta sig nån jävla gång bara???)
 
Allmänt | Oscarsgalan 2016 | | Kommentera |

Vad som hänt sen sist

 
Oj alltså måste verkligen skärpa mig med bloggningen. Sist jag skrev var liksom 16e september???
Okej, men vad har hänt sedan jag skrev sist?
Har i stort sett varvat mellan att vara sjuk, gå i skolan och vara supersjuk. Mitt liv i ett nötskal. I måndags var jag och en från klassen på öppet hus på Cinemantrix. Alltid lika kul att komma dit! (även fast jag knappt hade nån röst och inte var på mingelhumör) Och i onsdags gick vi några från skolan till en i klassen och kollade på Pulp Fiction och hade det mysigt. Alltså min klass är bara för go. Har aldrig förr varit med om en så kalasbra klass!
 
Upp